Det är smått snurriga tider för den som vill hålla koll på vad som händer i wi-fi-världen. Framför allt kan det vara stor skillnad på trådlöst och trådlöst.
De senaste åren har vi sett ett flertal nya IEEE-standarder för wi-fi-teknik (Institute of Electrical and Electronics Engineers är en branschorganisation som fungerar som en myndighet för elektronisk kommunikation. IEEE skapar standarder och protokoll för kommunikation i branscher som telekommunikation, informationsteknik, och mycket mer. Varje standard som IEEE ratificerar betecknas med ett unikt nummer. 802 är det prefix som används för alla protokoll eller ändringar som rör området trådlösa nätverk).
De nya standarderna har dessutom lite olika fördelar och användningsområden. Och som vanligt i vår digitala värld är det mest en massa tvetydiga förkortningar som inte säger så mycket. Här nedan går vi kort igenom några nya tekniker du lär komma i kontakt med i framtiden.
802.11ac Wave 2
802.11ac är en standard många känner igen, och chansen är stor att du redan använder den. Men det rör sig då med största säkerhet om den första ac-vågen, som släpptes för snart tre år sedan. 802.11ac Wave 2 (fråga inte varför någon inte hittade på ett helt nytt namn i det här fallet) bygger vidare på föregångaren, men erbjuder en väsentlig prestandahöjning. Standarden stöder hastigheter på upp till 2,34 Gbps (jämfört med 1,3 Gbps i Wave 1) i 5 GHz-bandet. Det finns också stöd för ännu fler MU-MIMO-kanaler (multi-user-multiple input-multiple output) samt möjlighet att använda 160 MHz-kanaler för ökad prestanda. Större antal kanaler ger större bandbredd och flexibilitet för signalerna att flytta mellan kanaler om det skulle uppstå störningar.
Det finns idag 37 separata kanaler på 5GHz-frekvensen över hela världen. Vissa har använts för andra ändamål eller har inte tillåtits för wi-fi-användning. Eftersom dessa villkor nu förändrats kommer 802.11ac Wave 2 kunna fungera i fler och bredare kanaler, vilket ger ytterligare bandbredd och stöd för ännu fler användare, enheter och applikationer. Två områden där Wave 2 förutspås ge en ordentlig skjuts är mobil videostreaming och VoIP-samtal (Voice over IP).
Wi-fi HaLow (802.11ah)
802.11ah är i mångt och mycket anpassat för IoT (Internet of Things), eller sakernas internet som vi tenderar att kalla det i Sverige. Den stora fördelen med standarden är att den har en låg effektförbrukning och en lång räckvidd (under optimala förhållanden ska Wi-fi HaLow kunna användas på en kilometers avstånd).
Sändningen ligger på 900MHz-bandet, ungefär samma frekvens som 2G-mobilnätet opererar på. Dessvärre är det ingen skräll att vi med den utökade räckvidden och låga effektförbrukningen, tvingas göra rätt rejäla avkall på datahastigheten. HaLow kommer att maxa hastigheten till 18Mbits/s, men beroende på förhållanden gå så lågt som 150kbit/s. HaLow kan tränga igenom väggar och hinder mycket bättre än högfrekventa nätverk som till exempel 802.11ad och är därför perfekt för enklarea uppgifter som inte har en hög effektförbrukning men som behöver sändas långa sträckor. Exempelvis kan tekniken komma till stor nytta i smarta byggnadstillämpningar, som intelligent belysning, smart HVAC eller olika typer av säkerhetssystem. Andra användningsområden kan vara olika typer av stadsapplikationer som till exempel parkeringsgarage och parkeringsautomater.
Li-fi
Li-Fi använder vanliga hushållslysdioder (LED) för att möjliggöra överföring av data och ska teoretiskt vara upp till hundra gånger snabbare än traditionell wi-fi. Tekniken förutspås antingen konkurrera eller komplettera HaLow på IoT-marknaden. Fördelen med li-fi är att det klarar betydligt högre hastigheter och kan ansluta betydligt fler enheter. Li-fi-signaler kan dock inte passera genom väggar, så för att utnyttja fullständig uppkoppling måste kapabla LED-lampor placeras i hela byggnaden. Li-fi kräver förstås också att lamporna är på hela tiden för att kunna tillhandahålla uppkopplingen.
WiGig (802.11ad)
802.11ad snurrar på 60GHz-spektrumet, vilket kräver mycket mer energi jämfört med de normala 2,4 GHz eller 5 GHz-banden som vi använt oss av för wifi i många år. Standardens krav och specifikationer fastställdes av IEEE i december 2012 men det dröjde ytterligare några år av tjafs och oklarheter innan tekniken till slut införlivades i ett antal tv-modeller, bärbara datorer och, än så länge, på en enda smartphone – Le Max Pro.
Att den nya standarden använder sig av ett så högt frekvensspektrum innebär att den kan överföra data med en mycket snabbare datahastighet, men på bekostnad av räckvidd. WiGig är begränsat till ett rum och kan då teoretiskt överföra data med hiskeliga 7Gbit/s. Denna hastighet överträffar de flesta hårddiskar men kan inte användas utanför ett rum. Enheter måste vara inom synhåll från varandra för att överföringen ska fungera. Tänk på det som Bluetooth som tar mer kraft, är dyrare att genomföra (för närvarande) men som kan överföra data mer än tusen gånger snabbare. En del av förhoppningen med tekniken är att ta itu med problemet med stora filöverföringar och streamingen av 4K-film.
White-fi eller Super wifi (802.11af)
802.11af kallas Super wifi eller White-fi. Denna typ av wi-fi-nätverk kommer att använda sig av frekvenserna som tv-spektrumet ligger på, det vill säga mellan 54MHz och 790Mhz. Enkelt uttryckt alltså det längsta intervallet för wi-fi-nätverk, men utan den tråkiga hastighetsbegränsningen som tidigare nämnda HaLow kommer att ha. Som den ena beteckningen, white-fi, antyder använder tekniken så kallade ”vita utrymmen”, oanvända frekvenser på tv-spektrumet. Detta sker genom kognitiv radioteknik, som säkerställer att tv-signaler inte drabbas av några störningar. Nätverkshastigheterna kan variera mellan 27Mbit/s till 36Mbit/s för enskilda kanaler och 427Mbit/s till 569Mbit/s vid användning av flera sammanslagna kanaler.