Du kanske har hört begreppet ”bredbandsmålet” fladdra förbi lite titt som tätt, men har du egentligen koll på vad Regeringens bredbandsstrategi, som antogs 2016, egentligen går ut på?
I korthet är det en plan som säger att ”hela Sverige vara helt uppkopplat år 2025” – men redan nästa år ska 95 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband med en hastighet på minst 100 Mbit/s (år 2025 ska 98 procent ha tillgång till tio gånger så snabbt bredband, det vill säga 1 Gbit/s). Det här låter väl utmärkt i en allt mer uppkopplad värld, viktigt för såväl samhällsmedborgare som för företag som konkurrerar på en allt mer global marknad. En demokratifråga, helt enkelt. Problemet är bara att Sverige tycks få svårt att nå målsättningen.
Målen är teknikneutrala och därför kan de lika gärna uppfyllas genom ännu mer utbyggnad av fiberoptiska nät, som av snabba mobila uppkopplingar. I många stadsregioner och tätorter har 2020-målet redan uppnåtts – men i glesbygden ser det betydligt värre ut. I Post- och telestyrelsens (PTS) senaste kartläggning framgår att blott 41 procent av hushållen och 46 procent av företagen i glesbygden idag har tillgång till uppkoppling på minst 100 Mbit/s – medan motsvarande siffra i tätorter är 86 procent för hushållen och 84 procent för företagen.
– Utbyggnaden fortsätter men inte i lika snabb takt som tidigare. Det går successivt framåt men finns mycket kvar att göra. Utanför tätorterna ser det tyvärr inte så bra ut, säger Bianca Gustafsson Kojo, enhetschef vid PTS, till DN, i samband med att kartläggningen presenterades i veckan.
Även från politiskt håll tonar man ner de realistiska möjligheterna att uppnå målet.
– Skulle ni tvinga mig att ge en prognos så skulle jag säga att det kommer blir tufft. Men jag tror att vi har bra chans att nå de två andra målen och att vi ganska kort efter 2020 kommer ha nått det målet också, sa digitaliseringsminister Anders Ygeman vid en utfrågning den 23 april.
Pengarna räcker inte
Samma dag aviserade regeringen att man skulle skjuta till ytterligare 200 miljoner kronor för att skynda på utvecklingen. En droppe i havet, menade Frida Westerberg, vd på IP-Only, som under samma utfrågning betonade att den svåraste delen i bredbandsutbyggnaden kvarstår.
– Sex av tio hushåll på landsbygden saknar fiber och 200 miljoner är ett litet steg på vägen, men det behövs betydligt mer. Jag tror att finansieringsbehovet snarare ligger på 20 miljarder, sa Westerberg.
Finansieringen av utbyggnaden är förstås en knäckfråga. Även om Sverige har en marknadsstyrt modell för utbyggnaden så krävs det också en hel del offentligt stöd – inte minst för att bygga ut i just glesbygdsområdena. En viktig del i det offentliga stödet har varit ett EU-finansierat landsbygdsprogram som gjort det möjligt för kommuner, företag och föreningar att ansöka om stöd för bredbandsutbyggnad på platser där de privata aktörerna inte vill eller har råd att investera och bygga ut.
Detta stöd upphör dock 2020, och av de 4,25 miljarder kronor som legat i potten för denna utbyggnad återstår knappt 600 miljoner. Och med tanke på att länsstyrelsernas prognoser pekar på att det skulle behövas minst 4,5 miljarder bara under 2019-2020, ser det minst sagt dystert ut.